"Jag vill hem och skriva blogg"
den här dagen har varit kort, men ändå har det kännts som den vart lång, iaf om man tänker på hur mycket mitt humör har ändrats, hur jag har kännt. glad, jätte glad, neutral, nervös, dämpad, ledsen, gråt. ungefär alla känslor man kan ha.
min blogg är som min psykolog, man vågar "säga" vad som hellst utan att vara rädd för att bli dömd. ibland kan jag tänka att "jag vill hem så jag kan skriva", när det är saker som hänt, roliga, tråkiga, man vill få ut det. roliga saker som man vill komma ihåg, ha nedskrivet, tråkiga saker för man vill skriva av sig, få ut. jag vet att det finns flera underbara personer jag kan prata med, och det gör jag, men ibland är det så svårt att formulera sig, när man inte ens själv vet vad det är, hur ska man kunna berätta för någon annan?
det var ju inte direkt sol-väder idag, lite mulet, men det fick gå ändå.
det hände lite saker som gjorde mig ledsen, när ingen svarar, absolut ingen, klart man blir orolig och anar det värsta. speciellt när han är sjuk. allt kan hända.
sen var du helt borta också, som du försvunnit från jorden. ringde, din mobil, hem, mamma, din pojkvän, alla. ingen sa nått. sen efter några timmar fick jag äntligen tag i dig, då var såklart hemma hos han. du sa vart du varit idag, men ville inte ta orsaken i telefon. så jag får vänta, kanske tills imorgon, eller vem vet ännu senare.
något har ju hänt. det dödar mig att inte veta vad. jag måste veta, veta vad som är fel.
jag har misslyckats med min uppgift. det är min uppgift, min plikt att skydda dig, att ta bort alla hinder. det har jag inte gjort. du vill inte ens berätta för mig, om jag inte fått reda på det, skulle du aldrig ens ta upp det. det är som du bytt, bytt bort mig, bytt bort dom.
jag vet att jag varit en dålig storasyster, men det är så svårt när du aldrig är där. jag vet inte vad jag ska göra.
just nu är det för mycket ovetande, för mycket vandra runt i dimma. jag vill veta, jag tror faktiskt jag inte orkar så mycket längre till. då är det kört.
studenten ska vara en tid då man går ut och har kul, fira, festa, hurra. inte sitta hemma och hellst av allt vilja gömma sig och aldrig bli hittad.
oj, nu blev det väldigt mycket skrivet. var inte tänkt från början, har inte ens berättat om min dag än. får bli ett annat inlägg.
min blogg är som min psykolog, man vågar "säga" vad som hellst utan att vara rädd för att bli dömd. ibland kan jag tänka att "jag vill hem så jag kan skriva", när det är saker som hänt, roliga, tråkiga, man vill få ut det. roliga saker som man vill komma ihåg, ha nedskrivet, tråkiga saker för man vill skriva av sig, få ut. jag vet att det finns flera underbara personer jag kan prata med, och det gör jag, men ibland är det så svårt att formulera sig, när man inte ens själv vet vad det är, hur ska man kunna berätta för någon annan?
det var ju inte direkt sol-väder idag, lite mulet, men det fick gå ändå.
det hände lite saker som gjorde mig ledsen, när ingen svarar, absolut ingen, klart man blir orolig och anar det värsta. speciellt när han är sjuk. allt kan hända.
sen var du helt borta också, som du försvunnit från jorden. ringde, din mobil, hem, mamma, din pojkvän, alla. ingen sa nått. sen efter några timmar fick jag äntligen tag i dig, då var såklart hemma hos han. du sa vart du varit idag, men ville inte ta orsaken i telefon. så jag får vänta, kanske tills imorgon, eller vem vet ännu senare.
något har ju hänt. det dödar mig att inte veta vad. jag måste veta, veta vad som är fel.
jag har misslyckats med min uppgift. det är min uppgift, min plikt att skydda dig, att ta bort alla hinder. det har jag inte gjort. du vill inte ens berätta för mig, om jag inte fått reda på det, skulle du aldrig ens ta upp det. det är som du bytt, bytt bort mig, bytt bort dom.
jag vet att jag varit en dålig storasyster, men det är så svårt när du aldrig är där. jag vet inte vad jag ska göra.
just nu är det för mycket ovetande, för mycket vandra runt i dimma. jag vill veta, jag tror faktiskt jag inte orkar så mycket längre till. då är det kört.
studenten ska vara en tid då man går ut och har kul, fira, festa, hurra. inte sitta hemma och hellst av allt vilja gömma sig och aldrig bli hittad.
oj, nu blev det väldigt mycket skrivet. var inte tänkt från början, har inte ens berättat om min dag än. får bli ett annat inlägg.
Kommentarer
Trackback