tant duktig

va ute och tog en prommis, men efter sådär 20 minuters gång så började jag springa lite (mest för jag hade träningsverk i rumpan och då gjorde de ont i nerförsbackarna att gå), sen märkte jag efter ett tag att jag orkade springa lite till, och lite till, sprang hela vägen hem, det tog 30 min. så länge har jag inte sprungit på evigheter!

känns konstigt, nu är dagen D imorron, vi ska upp klockan 6 och åka till flyget. sen är det ingen mer han på ett år, kanske kommer hem till jul, men kan vara borta i två år.
det känns skummt, att någon som alltid varit där helt plötsligt inte kommer vara det längre.
jag vet inte vad ja känner, mest lite förvirrad på nått konstigt sett, det stämmer lixom inte. så länge kan man väl inte va borta? inte så snart...


ska nog ha lite skönhetskväll ikväll, fixa naglar(de få jag har kvar), kanske ta ett fotbad, ansiktsmask och sådant.
image104

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback